Créme de la Cicci - en personlig blandning Tillbaka till startsidan

Från 2006-05-28 till 2006-09-19

2006-11-17

Just nu är det mycket energi som går åt till engagemang. Ett engagemang i att försöka hitta bästa vägen ur ett problem som riskerar att skada personer och verksamhet som betyder mycket för mig.

Det är konstigt hur vi människor fungerar. Vi gör som våra föräldrar gör och själv har jag blivit uppfostrad av en ensamstående psykolog. Det gör att mitt sätt att se på mina medmänniskor ibland blir mer komplicerat än andras. Eller så kanske det blir enklare för mig att analysera en situation än det är för andra.. Vad vet jag..?

Jag tror att även utbildning spelar roll. Läser man natuvetenskap tenderar kanske världen att bli mer indelad i siffror och mätbara värden än den blir när man läser samhällsvetenskap..? Teorier, det är vad det här är men jag är övertygad om att det spelar roll vad vi valt att utbilda oss till, vilka våra föräldrar är och under vilka förhållanden vi har vuxit upp.

Jag tror mer på "magkänsla" än på siffror och statistik och paragrafer. Det är när det inte längre fungerar, när människors känsla för vad som är viktigast och mest rätt går stick i stäv, då först kan man plocka fram siffror, statistik och paragrafer. Man inte börja med att se sig omkring med de glasögonen på sig. Hur skulle det se ut?

Om man står där vid ett övergångsställe i stan och det kommer en man gående över gatan mot röd gubbe. Ska man då genast plocka fram paragraferna och sätta dit honom för att det är det mest juridiskt riktiga i just den situationen? Nej, i det läget tänker jag att han kanske har bråttom? Han gjorde den bedömningen att han inte ville följa reglerna och vänta tills det blev grönt innan han gick över gatan men det betyder inte att jag automatiskt måste följa reglementet. Hade hans promenad över gatan resulterat i att två bilister krockade så hade mina iaktagelser fått ett betydande juridiskt värde. Men det är ju en helt annan sak.

Om en person får kritik av andra via en tredje part måste denne tredje parten kunna gå till denne och berätta detta på rätt sätt. I det läget handlar det inte om en rättslig tvist, det handlar om kritik som ändå i slutänden måste leda till bättring. Inte till sågning och uteslutning av den kritiserade...

Gandhi

 

2006-10-26

Det är otroligt hur människor fungerar underligt ibland. Man kan se tydliga psykologiska försvarsmekanismer när någon råkar illa ut och tycker att saker och ting blir jobbigt. Om jag kunde se mig själv kanske jag skulle se sådant hos mig oxå...? Jo kanske...

Hur som helst så känner jag mig som ett utsketet plommon just nu. Igår hade vi ett jättelångt styrelsemöte med jobbiga diskussioner. När jag åkte hem på bussen malde det i huvudet på mig och när jag kom hem kvart i tolv på natten satte jag mig vid datorn och skrev. Låååångt!

Men så måste det vara. Jag behöver kanalisera när det blir mycket och skrivandet är inte bara ett levebröd det är terapi oxå.

Här hemma har jag två barn som inte varit i skolan. Den ena hostar och klagar på att det gör ont i halsen. Men idag ville han gå till skolan... Den andra kräktes innan han skulle iväg igår men det är ingen magsjuka för i så fall hade han varit sämre och kräkts mer...

Tommy har jobbat idag och igår förmiddag och själv har jag varit kontorist och skött det administrativa. I morgon ska jag börja på allvar med redigeringen av Miljö&Hälsa nummer 8.

Filadelfiakyrkan i Nora.
Filadelfiakyrkan i Nora. Här predikade min morfar och råkade säga att han tyckte församlingen skulle ge sitt hjärta till Nora för det hade han gjort... Förälskad i min mormor: Nora som han var...
Foto Cicci Wik

 

 

2006-09-19
Vänsterpartiets supporters
Trots att Vänstern hade ett band som spelade på Torget i Karlstad dagen innan valet vann alliansen... ja ja..
Foto Cicci Wik

Jaha, så var det här valet över. Inte för att jag blev så nöjd då. Men någon extrem skillnad blir det kanske inte från sossarna till alliansen. I bästa fall får inte moderaterna genom alla sina förslag... ja ja...

Det värsta tycker jag är Sverigedemokraterna. Som jag ser det så är de farliga. De pratar ikull den mindre vetande och får dem att tro att de inte alls är några främlingsfiender. Men det är precis vad de är det! Kan man inte ha en human inställning till människor i allmänhet, tror man att det här landet inte är stort nog utan att invandringen ska stoppas. Ja då är man egotrippad och inskränkt enligt min mening!

Den svenska invandrarpolitiken har inte fungerat så bra. De som kommit hit har inte blivit bemötta på ett värdigt sätt och det har inte tagits nog hänsyn till de upplevelser som många av dem har i ryggsäcken. Men ser man sig omkring i det här landet så har psykiatrin överalllt monterats ner. Det finns inte nog för oss som bott i det här landet i generationer ens så hur ska den vården räcka till invandrarna då...?

Nej, men man ska inte stänga ute människor som vill komma hit. Hela det här klotet är på väg att bli en enda värld och har redan blivit det digitalt sett. Att hålla på gränserna och sätta upp kriterier för vilka som får bo här och inte är dumt, naivt. Så sett är jag liberal, människor ska få röra sig över hela klotet som det passar dem tycker jag. För att det ska fungera krävs av oss alla att vi slutar dela in människor i mer eller mindre värda enligt hudfärg, kultur och så vidare.

Vi är alla homo sapiens, vi bor alla på den här planeten, vi har känslor och vi föds och vi dör. Oavsett om vi kommer från en arabstat, ett västland eller kina.

Problem uppstår när människor blir fanatiska och sätter på sig skygglappar. När de helt enkelt vägrar inse att var och en av oss har rätt till sin tro, sin kultur och sin bakgrund. Eller när en viss grupp anser att deras sätt är det enda rätta och att de ska pracka på andra sin rättfärdighet.

Jag anser att det är precis vad vi gör om vi inte är beredda att dela med oss, om vi stänger ute folk för att de har en annan kultur eller hudfärg. De som gör så sätter sig på sina höga hästar och tycker att de är förmer än andra och det leder till krig i slutänden. Kan vi inte mötas någonstans utan att ge avkall på det som gör oss till de vi är och utan att utesluta att det finns folk som inte är som vi, ja då skapas konflikter och någon råkar illa ut.

Jag ber till de högre makter som en del kallar Gud, andra Allah eller Buddha eller vad som helst att inte Sverigedemokrater ska få mer makt i det här landet. I så fall överväger jag allvarligt att flytta utomlands!

2006-09-03
Carola i Löfbergs Lila Arena när Löfbergs lila kaffe fyllde 100 år.

Carola sjunger Evighet i Löfbergs lila Arena när Löfbergs kaffe fyllde 100 år.
Foto Cicci Wik

Igår hade vi kräftskiva. Det var riktigt mysigt även om jag tyckte de gick hem alldeles för tidigt! :-)
Ja ja... I fredags kväll var jag och Simone på Löfbergs Lilas Arena och plåtade kändisar. Det var jättekul och en glad överraskning var att Eric Gadd var med! *mmm* Han är såå bra! Både live och på skiva!

Idag har Erika varit och tävlat. Hon kom hem med två rosetter! Grattis Erika!

Det är busväder, grått och regnigt men inte så särskilt kallt och det är ju bra. Det är mycket som surrar i huvudet på mig och det är inte så lätt att reda ut i vilken ände jag ska börja nysta för att få ordning på kaoset. Jag har bra koll på mitt företags verksamhet men jag borde ha bättre koll på en massa annat. Det känns jobbigt med Jonatans klass och allt kring det. Det känns jobbigt med mamma och hennes hus och det är inte det lättaste att få ihop vardagen här hemma när ekonomin aldrig blir bra någon gång. Det är inte heller så lätt att vara mamma till två pojkar vars pappa bor 30 mil bort.

Ex-relationer som inte fungerar finns det gott om och det är barnen som hamnar i kläm när inte vuxna kan hantera situationen. När alla vuxna var och en har sitt sätt att hantera saken och samtidigt stänger dörrar till andra sätt att se så blir det så. Det hjälper ju inte om den ena föräldern försöker ha ett öppet förhållningssätt och en vilja att vara självkritisk när inte den andre är sådan. Då blir det bara en dragkamp eller så blir en av föräldrarna överkörd av den andra.

Att ha företag är det enda rätta. Det är något jag känner starkt. Aldrig har jag tyckt så mycket om att få ihop till levebrödet. Även om det är svårt, även om det ännu så länge inte gett tillräckligt. Men de säger att det tar flera år att bygga upp en verksamhet som håller och än så länge har jag kört i ett år bara. Friheten och möjligheterna är nog bäst av allt med att vara företagare. Konkurrensen och svårigheten att synas och märkas på rätt ställen är en utmaning men ingenting som skrämmer mig. Tvärtom, det är tjusningen och spänningen med det hela och en möjlighet att använda de små grå och vara strateg.

Jag fick förresten ett mail idag från en kille i Skåne som ville att jag skulle länka till hans sida från ekosidan. Där fanns en text jag fastnade för. Det är ett tal av Nelson Mandela. Bosse, som killen heter har för övrigt en mycket intressant hemsida med många fina och djupa tankar....
Till Bosses Living-Space >>>

Eric Gadd ytterligare en.
Erik Gadd är alltid lika härlig att uppleva live, det här var nog fjärde gången för mig att se och höra honom.
Babben Larsson fick mig att skratta så tårarna rann. Att mata en 60-årig gubbe med viagra är som att tanka en gammal T-ford med raketbränsle. Grejerna håller ju inte! :-)

Babben Larsson var en annan artist i Löfbergs Lila Arena.

Tommy spelar o Peter och Patrik och Morgan sjunger! :-)

Tommy spelade och sedan Peter o vi andra sjöng! Det är sååå mys tycker jag! :-)

2006-07-31
Silverstreckad Pärlemorfjäril på en gul blomma hos Cattis i Olofstorp
Silverstreckad Pärlemorfjäril. Fångad på bild hos Cattis i Olofstorp i juli 2006.

Jag har hittat ett annat ställe att orda av mig på. En sån där som alla måste ha just nu, en blogg, Cveabloggen. Där skriver jag bara... orden bara ramlar ur mig. Det brukar de ju göra ändå när jag sätter mig och skriver men på en blogg får man lov att skriva långa texter fast det är på nätet.

På sista tiden har jag gjort två tidningar på ungefär två veckor. Miljö&Hälsa och Natur-Aktuellt. Det ska bli spännande att höra reaktioner på den senare. Det var ju första gången jag gjorde den. Åh, jag önskar jag hade fler sådana uppdrag. Men helst ska det ju ge inkomster. Om jag har tur så kanske jag får ytterligare en hemsida till att göra.

Nu har skolan börjat igen. Både skönt och jobbigt. Skönt att barnen vänder dygnet rätt igen efter alla sena nätter och långa sovmorgnar. Jobbigt att återigen behöva gå upp så tidigt och hålla reda på alla lappar som de har med sig hem. Förhoppningsvis fungerar det bra för barnen även i år. Visst har det förekommit en del att oroa sig för men inget som har med deras förmåga att lära sig att göra i alla fall. Båda mina barn har läshuvud. Båda är duktiga på språk och matte och båda skriver bra. Jonatan går ju i åttan nu och då kan det i stället uppstå problem med motivationen. Jag får göra vad jag kan för att motverka det. Ruben går i femman och då kommer ofta den första insikten i egenvärde. Jag minns ju när vi demonstrerade på Skivedskolan. Vi gick runt skolan efter rasten och skrek vad vi tyckte var dåligt.

Några orosmoment på Grossbolsskolan har flyttat till Central och det känns ju bra för Rubens och Erikas del. Men hur blir det på Central...? Orosmomenten där är ju kvar från förra året... Christer och Anita är bra så där behöver jag inte oroa mig över att inte ha något stöd i alla fall.

Men om jag tyckte klimatet var hårt när jag gick på högstadiet så verkar det inte vara någonting mot hur det är nu och det oroar mig ganska mycket. Jonatan är reko och rak innerst inne men han är tonåring. Känslig och osäker i det som ska bli hans nya liv som vuxen så småningom... Han är ömtålig och det är alla de andra också hur hårda de än försöker vara på utsidan!

 

2006-07-31
Tommy, Jonatan, Ruben och mamma.
Man kan undra vad de sysslar med? Mitt på en grusväg mellan Mölnbacka och Deje. Karateträning...?
Tommy, Ruben och mamma.
Foto: Cicci Wik

I torsdags kom Ruben från Jonathan Luoma i sällskap med mormor på tåget. När det blev helg var det ingen av grabbarna som ville åka till pappa så vi har haft småmys hemma hela helgen. Idag är det måndag och det regnade men igår sken solen. Vi var ute på biltur, Deje, Mölnbacka, Edeby och sedan via Östra Deje hem. Man behöver faktiskt inte lämna den här kommunen för att ha det riktigt mysigt! :-)

I Butorp var vi oxå.. Å åt glass. En samling gäss flög förbi oss fram och tillbaka mellan en åker och Åstjärn.

2006-07-31
Jag framför Wiks slott!
Matilda och jag framför Wiks slott.
Foto: Tommy Svensson

Tommy och jag tog hundarna med oss i hettan och åkte österut. Först hamnade vi på Ölsjöns Camping i Västmanland, inte så långt från Lasse-Majas trakter. Den natten sov vi nästan ingenting. Hundarna var oroliga och fåglarna kvittrade.

Någon körde en mystisk farkost på vägen som gick på andra sidan sjön. Det skramlade och ekade om vart annat. Först trodde vi det var åskan och sedan att det var ett tåg. Men vi har ingen aning om vad det var...?

Dagen därpå innan frukost tog jag årets första dopp. Det var vanligt sjövatten och inte öl i den där sjön. :-)

Sedan åkte vi vidare österut. Mot Öregrund och till slut hamnade vi på Gräsö. En sommarö full med sommarstugor och en camping. Ölsjöns camping var enkel men fullt beboelig. Gräsö var rena lyxen. Så flott och fint. Men opersonligare och dyrare... Ja ja...

När vi packat ihop oss dagen därpå vände färden västerut igen men först en bit söderut. Vi stannade till i Skokloster. Där hade Wrangel bott och levt för länge sedan. Han var boss både för flottan och armén på sin tid. Tågade över Stora Bält gjorde han oxå. Mitt emot slottet stod en DC3-a, där låg ett motormuséum.

Skokloster Camping var mindre och mysigare men lika dyr som Gräsö. Upplandsleden passerade campingen så nu har Bosse, Matilda, Tommy och jag vandrat fram och tillbaks på den. Även om det bara var några hundra meter...

När vi packat ihop oss och duschat. Vilket vi fick göra en och en för att hundarna förde ett sådant liv i bilen om vi lämnade dem ensamma. Då fortsatte vi till

Härkeberga kyrka där Albertus Pictor målat i taket och på väggarna. Kyrkan påminde om Tuve Gamla kyrka till formen och att få komma in i svalkan där inne var underbart. Hela tiden vi var ute var det runt 30 grader varmt. Utanför kyrkan fanns ett ställe med skugga och det var inte så mycket människor där. Det var bra för då kunde vi lämna bilen och hundarna och besöka kyrkan själva.

Efter Härkeberga letade vi oss fram till Wiks slott. När jag läste om det så var det ju självklart att vi skulle dit. Tänk att ha ett slott med samma namn som min familj. :-)

På vägen hem gick färden via Nora. Där var min morfar och predikade en gång när han precis förälskat sig i min mormor. Han lär ha sagt att han tyckte att församlingen skulle lämna sitt hjärta till Nora för det hade han gjort! :-D

Det var mycket vackert i Nora. Mysigt! Dit skulle jag kunna tänka mig fler gånger...

Vi fick en helg själva hemma oxå innan Tommys barn kom. Den helgen var vi ute och åkte oxå. Hundarna fick stanna hemma när vi tog en biltur till Värmlandsnäs. Det var mysigt ute på Ekenäs där båtarna till Lurö går. När vi tog en promenad ut till spetsen kom det några med dragspel och satte sig på fiket och spelade. Så svenskt. Segelbåtar, vassen, fiket och dragspelsmusiken... Längst ute på spetsen satt vi läääääänge och njöt av utsikten. Tommy dödade en broms och sedan såg vi på medan myrorna tillsammans släpade bort den över klippan där vi satt.

När fredagen kom hämtade Eva mina barn och tog sina med hit. Hon stannade från fredag till söndag. Alldeles för kort tid! Det tyckte både jag och Erika! Men i morgon far vi söderut mot Svanesund och det ska bli roligt att umgås med brorsorna! :-)

 

2006-06-18
hur mycket koldioxid vi gör åt när vi åker
Den här uppblåsbara figuren stod utanför Carlstad Conference Center i helgen när SNF hade Riksstämma. Foto Cicci Wik

Hela helgen gick åt till Naturskyddsföreningen. Riksstämman i Karlstad var både rolig och oroande. Jag och några till tyckte nog att det var synd att inte Riksgänget hade resurser nog att lägga till Kärnkraften till de prioriterade områdena. Jag kände hur det gamla engagemanget som jag kände 1979-80 inför omröstningen kom tillbaka.

Jag förstår inte hur vissa kan förespråka något dylikt. Vi kan gott och väl strama åt energianvändningen och satsa mer på alternativen. Men som vanligt har kortsiktighetens förespråkare även makten över ekonomin så vi får väl se vad som händer...

Snart är det midsommar. Jag måste göra en tidning nu. Den ska fyllas av kongressen och utbildningstexter. I morgon ska jag ta stora nappatag i detta!

Idag har jag fått ihop en första skiss på uppbyggnaden av en webbutik! Kul! Spännande!! Det är jätteroligt att dona med detta! :-)

Det är mycket nu...

Förstår egentligen inte vart tiden tar vägen. Den går fortare och fortare... Är det så det är att bli gammal kanske?

Egentligen skulle jag nog vilja åka till Svanesund och spendera midsommar där med Christer o Charlotte. Men det ser ut att bli problematiskt. Erika kommer hit o då måste vi ordna med hästen. Jag har erfarenhet av hur det brukar bli så jag lägger ingen energi på det nu. Måste spara den till tidningen och allt annat jag måste få till..

Förr eller senare ska jag lägga ner mig på att få med mig folket till Svanesund. Jag vet ju att Erika gärna vill träffa Emma oxå så hon kanske kan ordna hästvakt när hon är här hos oss..?

Midsommar i Forshaga är väl inte det samma men men... Riktig midsommar enligt min mening firar man i Leksand. I Gropen. Sedan när midsommarnatten kommer åker man den slingrande vägen mot Tällberg. Där tittar man på utsikten och njuter av den fina sommarnatten innan man åker tillbaka till Duvnäs och dricker te. Så var det när jag var liten...

Så länge sedan...

Dagens funderare 2006-06-04

Hela huset förra sommaren
Förra sommaren såg det ut så här på baksidan av huset ungefär vid den här tiden.
Foto Cicci Wik

Det är frustrerande ibland att vara skild och leva med en skild man. När man älskar någon vill man inte att denne någon ska vara ledsen. Men när vi nu är skilda båda två kommer det då och då till stunder då man inte kan göra den andre lycklig. Stunder då man önskat att saker var annorlunda...

Jag ska inte fördjupa mig i det mer för de gånger jag gjort det på min hemsida har det feltolkats. Det vill jag inte... Ord är ord och känslor är känslor. Jag älskar min sambo och jag vill att han ska vara lycklig. Han älskar mig och han vill att jag ska vara lycklig. Det går inte hela tiden. Så enkelt är det bara...

Men nu tar vi något helt annat...

Idag har en man från Sverigedemokraterna fått göra sin röst hörd flera gånger i radio. Vad som gör mig upprörd är några av orden han säger i intervjun;
- Folk börjar få upp ögonen på att vi inte är så farliga. Nähä!? Inte det!?

Sverige är ett av världens rikaste länder. Vårt land ingår i de 20 procent av världens länder som lever på 80 procent av tillgångarna. Dessutom gör Internet, TV, radio, multinationella företag, forskning, världssyn och många fler saker den här planeten mindre och mindre. Då kan inte en grupp så kallade "rena svenskar" se sig själva som ägare till nationens gränser och försöka stoppa invandringen. Egentligen kan inget land göra det längre. Människor kanske inte förflyttar sig fysiskt över alla gränser dagligen. Men vi gör det via internet och vi ser på TV-program från jordens alla hörn (mest McDonaldsland visserligen). Alltså flyttar andra länder in i våra vardagsrum. Men det starkaste argumentet mot Sverigedemokrater och andra nationalister är ändå att vi faktiskt har råd att ta emot folk som behöver hjälp i det här landet. Sedan kan man tycka vad man vill om hur medlen fördelas, rent krasst finns det pengar nog innaför landets gränser.

Sedan 80-talet har klyftorna ökat i Sverige. De som är mindre lyckligt lottade har procentuellt sett inte särskilt mycket av kakan om man jämför med de allra rikaste. Stora summor pengar används också på fel sätt som jag ser det inom både näringsliv och offentlig sektor medan uteliggarna blir allt fler. Partier som Sverigedemokraterna vinner mark hos den lilla människan idag för att orättvisorna ökar. Jag sa i ren ilska att den dag de tar över makten i Sverige får jag fly! Då kommer inte jag att vara välkommen i det land jag är född längre. Mina rötter finns delvis utomlands och jag har släktingar som flytt hit från andra länder. Det har jag gemensamt med var femte svensk medborgare. Ska det bara vara svenskar i det här landet blir det många som får ge sig av. Själv VILL jag inte leva i ett land som styrs av rasister!

Idag är Sverige multikulturellt vare sig vi vill eller ej och det är något vi måste anpassa oss till. Många invandrare som kommit hit har traumatiska upplevelser bakom sig. Alla uppför sig inte som infödingarna över en natt och en del kanske aldrig kommer att anpassa sig och bli helsvenskar. Många behöver mer hjälp och stöd än de får när de kommer hit. Den svenska psykvården monteras ner och räcker inte till. På samma gång som det finns de som behöver vård som inte får det så finns det en massa människor i det här landet som inte har insikt och kunskap nog. För att kunna möta dessa människor på ett tillräckligt ödmjukt och förstående sätt krävs insikt och människokunskap. Många pratar om "utlänningar" som bara kommer hit för att leva på bidrag eller för att utföra diverse brott. Den som tror att invandrarna som kommer hit är en samling kriminella parasiter har inte mycket humanism och människokunskap i botten av sitt resonemang. Frågan är om ett sådant resonemang bottnar i någon som helst form av klokskap och visdom?

Politiker och andra styrande i Sverige tror inte att det finns människor med sådan syn på invandrare. Jag har hört både gamla och unga säga saker som gör mig mörkrädd!! Får inte barn lära sig bättre i skolan? Hur kan en äldre människa som levt ett långt liv lyckats att bli så inskränkt att det inte går att ha mer lyhördhet och känsla för andra människor än så? Sverige ska ju vara ett land där mänskliga rättigheter är en självklarhet och där solidaritet är ett honnörsord? Varför blundar politiker och styrande i det här landet för vart det är på väg? Ska vi låta inskränkta människor utan humanitet i kroppen välja in Sverigedemokraterna i kommunstyrelser, regionala styrelser och i Riksdagen? De har redan tagit mark i kyrkofullmäktige...

Rädsla och kunskapsbrist skapar fördomar och inskränkthet! Det är samhällets plikt att motverka sådant på samma sätt som det är samhällets plikt att se till att människor lär sig vad som är rätt och fel när det gäller den här planetens framtid och för en hållbar utveckling!

Phu, jag låter som en politiker....

 

Dagens funderare 2006-05-28

Kören i Pingstkyrkan i Karlstad. Om det inte blir en nystart har en epok i mitt liv gått i graven nu när Forshaga Gospel upphör.
Kören i Pingstkyrkan i Karlstad. Om det inte blir en nystart har en epok i mitt liv gått i graven nu när Forshaga Gospel upphör.

Idag var vårt sista framträdande. På en gudstjänst i Pingstkyrkan i Forshaga. Det kändes väl lite vemodigt till att börja med men det gick ändå. Så kom vi till sista låten efter predikan. Innan vi skulle sjunga gick pastorn och hämtade en bukett rosor som vi sedan fick medan han tackade oss för den tid som gått.

När vi sedan började sjunga tänkte jag tanken, jaha, nu är det kanske sista gången jag sjunger på det här sättet med den här kören. Då fick jag svälja.

När Markus berättade att han och Nathalie beslutat att ta time out och göra en paus i körledandet blev det som en chock för mig. Veckan efter gick jag som i koma och funderade över detta faktum. På något vis blev det som när man i tonåren var ihop med en kille och han gjorde slut. Jag tänkte och tänkte, ville liksom inte förstå att det var slut på detta fantastiska. För det är en så härlig känsla att få stå där och sjunga ihop med alla de andra. Skratta åt när det blir tokigt. Känna rytmen och melodin i harmoni när det stämmer och att bli så uppskattade när vi framträder. Forshaga Gospel har gett mig massor och jag hade egentligen massor kvar att ge och få men nu är det som det är...

Det var sorgligt att sjunga idag. Roligt att se publikens uppskattning och höra dem önska att vi ändå någon gång ska fortsätta. Vi får väl se vad som händer... JAG hoppas att inspirationen rinner till igen. Antingen hos Markus och Nathalie eller hos någon annan. Sjunga gospel vill jag göra igen! Någon kyrkokör eller kammarkör eller liknande blir det inte. Ska jag sjunga något så får det svänga och ha rytm.

Så märkte jag att vår stämma inte lät så högt längre. När jag vände mig om fick jag syn på Anna-Karin som tystnat med tårarna trillande nerför kinderna. Då gick det inte längre. Då kom tårarna även på mig. May the Lord är en finstämd sång om att man ska bli det man är tänkt att bli. Att var och en av oss har en mening med vårt liv. Markus har skrivit den och den är verkligen fin.

Där stod vi sedan med tårarna trillande och sjöng denna finstämda sång...

 

Äldre funderingar:

Från:
2006-10-09...

2006-05-28 till 2006-09-19

2005-04-10 till 2006-05-25

2004-04-30 till
2005-03-21

2003-05-29 till 2004-04-20

2003-02-24 till 2003-05-21

2003-01-01 till 2003-02-18

2002-08-04 till 2002-12-31

2001-12-29 till 2002-06-10