Créme de la Cicci - en personlig blandning Tillbaka till startsidan

FunderingarVem är Cicci?FamiljenMina hemtrakterSkrivetBlandatMedia och KommunikationÄldreomsorg och vårdNatur& MiljöTrädgård

Funderingar från 2003-02-24 till 2003-05-21

2003-05-21

Jaha, så var man ett år äldre då! Men ett år klokare oxå. Förhoppningsvis... :-)

Tack alla för min födelsedag igår! Det blev en helmysig födelsedag tack vare er! Cattis, Patrik, Lina, Christer, Charlotte, Mamma, Jonatan, Ruben och sist men inte minst Tommy!!!
Jag kommer sent att glömma när jag och Cattis kom hem efter att ha handlat. Vi lirkade upp bommen för att köra in på gården med alla varor. Så svängde vi in på gården och mot min port. - Det ser ju ut som Tommy som sitter där. Sa Cattis. Jag vände blicken åt det håll hon tittade och vem satt där om inte världens goaste karl!!! Tänk, inte ord hade han sagt om att han tänkt komma! Vilken överraskning!!! Jag bara skrek rätt ut och kastade mig ur bilen och sprang fram till honom med ett leende från öra till öra! Vad glad jag blev!!! Vilken födelsedagspresent!!! Goa Tommy!!!

Sedan dök de upp en efter en och så blev det kalas! Jag glömde nästan bort hur ont jag har till och från i mina händer. Det är jobbigt att skriva nu men jag måste ju bara uppdatera hemsidan! *ler* Måste berätta hur glad jag blev!!! *glaaad*

Idag åkte han tillbaka till Forshaga men vi ses ju igen på fredag! Inte alls länge. Bara en och en halv dag!! *ler* Hoppas allt går bra i morgon när jag ska till läkaren. Hoppas hon kan gissa sig till vad som är fel och hjälpa mig.

Jag måste nog sluta skriva nu för jag får ont i händerna av detta.

Vad jag älskar dig Tommy! Så mycket så mycket! Mycket mycket mer än du någonsin kan förstå! Ingen är som du, ingen i hela världen!!! *ler*

 

2003-05-17
Syttene mai! Grattis Norge! Hm...

Så här skrev jag 20/5 förra året:
"Det är inte alltid känsla och förnuft går hand i hand. Som bäst går det när de kan samarbeta men när de drar åt varsitt håll blir livet kaos, ångesten kommer krypande och det blir svårt att bära tyngden."

Tänk hur jag hade det.... ja ja.... Men NU går både förnuft och känsla hand i hand åt samma håll med en otvivelaktig självklarhet. Det finns inte ett uns tvekan i detta! Inte ett enda!

Sitter här i mitt kök. Har lite ont i mina händer så det är lite jobbigt att skriva. *suck* Vet inte vad det beror på detta. Fingrarna domnar och svullnar och värker. Men kanske det hör ihop med all press jag levt under de senaste åren? Kanske är det för att jag "hittat hem" nu och kan slappna av som kroppen reagerar på stressen och pressen jag levt under? Jag har hittat hem igen, hem till dig Tommy! Hem till Forshaga igen.

Nu blev det för jobbigt att skriva. Måste vila mina händer. Ska nog gå och sortera kläder. Sedan ska jag ner i källaren och hämta lådor. Måste se till att få hjälp att hämta fler tomlådor...

Tommy Tommy Tommy vad jag läääääääääängtar efter dig!!! Men om en vecka sitter vi på Ströget och njuter en dansk öl! Mmmm!!!! Goa du!

 

2003-05-15
Grattis mamma!
*ler*

2003-05-12

13/5 Grattis på födelsedagen Jonatan!
11 år!!!! Yesss!!!



...ja så var det dags då! 11 år!!! Hm... snart e han 21! Hu!! Tiden bara flyger iväg! *ler*

I morgon eftermiddag blir det pizza o sallad o tårta! För visst ska han firas! Jonatan the Cool! :-)

Sitter här o väntar... Tommy är nog i Skövde nu eller så. Om en timma är han i Göteborg och sedan tar han bussen till Eriksbo! Då ska jag stå på hållplatsen o vänta! Åååå äntligen!!! Så jag har lääääängtat!!!!! Va gott jag ska sova i natt! *leeeeer*

2003-05-08
Det närmar sig med stormsteg!!! Hjäääälp! Hur ska jag hinna allt? Jösses! *skratt* Flyttlådor! Kalas för Jonatan! O så jobba oxå!

Men häääärligt med våren, snart sommar och så äääääntliiigen!!!

Idag e det torsdag! Inte i morgon, inte nästa dag och inte nästa men NÄSTA!!!! Åååååååååh så jag lääääääääängtar!!!! Lite orolig e jag för dig ändå Tommy! Åka tåg o buss o ta dig hit till mig mitt i natten och på kryckor! Men du fixar det, det vet jag! *ler* Goa goa du!!! Åh, så jag läääängtar!!!

Jonatan fyller år på tisdag! Tänk att det är 11 år sedan den där blåsiga och kalla natten mellan den 12 o 13 maj när han kom till världen!! Dagen efter var det 25 grader varmt o sen var det den värmen resten av sommaren 1992. Härligt!

En sådan sommar önskar jag mig nu oxå! Härligt väder och få vara nära mannen i mitt liv dygnet runt! Att BO med honom!!! Så jag läääängtar! Nu känns det ju inte så förtvivlat långt bort längre! Nä, det känns att det är snart! Det känns att det är snart jag får se dig oxå! På måndag!!!! *glaaaaaaaaaaaaad*

Det verkar bli mycket folk här på tisdag! Kul o lite spännande! Några har inte träffat Tommy förut... *ler* O hur ska jag få tårta o mat o räcka? Men det ordnar sig väl...

31/5 blir det den årliga brännbollen i Slottskogen oxå! Ska bli kul!!! Hoppas vädret e på vår sida även i år! *kniper tummarna mitt i händerna*

Nä... nu får jag göra annat än att sitta här o skriva! :-)

Bara en sak: Tommy! Jag älskar dig! Mycket mer än du någonsin kan tänka dig! ....å ännu mycket mer ändå! *ler*

2003-05-04
Usch! Deklarationer... *suck* Åh, jag önskar jag var lite bättre på sånt där! Men det är tur man har en mamma som GILLAR att göra sånt! *Skratt*
Jag lääääängtar så jag blir gaaaalen efter Tommy! Ibland känns det som om det är vakum inom mig. Jag sugs inåt av längtan! Och jag vet att han skulle behövt mig där uppe... Inte bara av praktiska skäl. Han skuttar ju runt på kryckor! Det är mycket som blir besvärligt när man separerar, har gemensamma barn och träffar en ny partner... När kommunikationen inte fungerar blir allt så jobbigt! Och kommunikation fungerar inte efter en skilsmässa! Det har jag lärt mig av egen erfarenhet!

När jag flyttade ut var det min största farhåga att inte kommunikationen skulle fungera mellan mig och barnens far. Innan jag flyttade försökte jag prata mycket om hur viktigt det var för barnens skull att vi kunde kommunicera även efteråt. Hur viktigt det var att vi försökte vara vänner. Och ändå... Ja det blir som det blir! Inget att göra åt! Jag och min exman var inte som andra gifta par så länge vi var gifta, men nu är vi som vilka andra skilda föräldrar som helst. Så blir det och det är inget att göra åt, tyvärr! Bara att försöka acceptera och sedan göra det bästa möjliga av situationen.

Tommy har ju inte träffat någon ny partner förrän nu i somras då. *ler* Fram tills det blev kännt att jag flyttar in var allt relativt lugnt... Men nu... Ja mycket rör på sig och förändras. En del av det känns jobbigt även om det oxå finns många glädjeämnen! För både honom, barnen(både hans och mina) och mig! Men skam den som ger sig! Motgångar är till för att övervinnas! Det VILL gärna bli bra! Så säger min moster och det VÄGRAR jag släppa! Det SKA bli bra! Jag blir enveten som en riktig oxe och biter ihop tänderna och stretar vidare! Och oxe e ju just vad jag är det, jag fyller ju år snart! Stark som en oxe är jag oxå när behov finns! Så det så! Det ska vi nog få se!

Jag känner mig en aning låst här där jag sitter just nu. Kan ju inte göra så mycket ännu när jag har sju veckor kvar innan jag är där uppe! Men telefonen är en välsignelse! *ler*

Jag älskar dig Tommy! Så mycket så mycket! Och ännu mycket mer ändå! Mer än du någonsin kan tänka dig!

Idag har jag och barnen åkt till Lilla Varholmen. Där tog vi färjan över till Hönö. Väl där åt vi varsin korv med bröd. Men det regnade och var kallt så vi bestämde oss för att åka tillbaka igen. Så en kort visit på Hönö blev det. Lite havsutsikt och lite mer syre än det finns i Eriksbo! På vägen hem köpte vi glass i stan! Och mysigt hade vi! *ler* Jag älskar mina goa grabbar! *ler*

Nu ska de i säng! Så de så!

2003-04-28
...jaha, så har man hört sina egna ord på radion då! Kändes lite skumt. Kvinnan som läste betonade texten på lite annorlunda sätt än jag skulle gjort. Det visste jag ju att det skulle bli så eftersom jag inte själv ville läsa.

Orden... ja en del av det där känns faktiskt som om det har blivit bättre. Jag har lärt mig slå tillbaka mot stressen och frustrationen. Men jag har oxå blivit mer okänslig, stänger av liksom... För vem orkar vara arg hela tiden? Inte jag i alla fall. Jag ska ju ändå sluta snart! *glad*

Det är ett tungt jobb att försöka sprida entusiasm när alla ser tillvaron i svart. När ingen vågar säga till chefer med flera de ord som sägs när de inte är närvarande. Varför ska vi kvinnor vara sådana mesar?

Seminariet om manligt och kvinnligt gav kanske ett svar på den frågan. Män som möts första gången mäter sig med varandra som hanhundar och där är det mer en regel att lugnet lägger sig när var och en får bara bäst på något. Kalle kan bilar och Olle kan båtar. Kalle frågar Olle om råd om båtar och i gengäld frågar Olle Kalle om bilar.

Kvinnor ska vara så lika varandra som möjligt. Ingen får sticka ut och vara bättre än någon annan på något för då uppstår genast smusslet bakom ryggen.Ingen får börja och ta initiativ och ryta ifrån när något är fel om ingen annan gör det.

Nej vi kvinnor ska byta information med varandra, likvärdig information. Som mannen på seminariet sa; "Om JAAG berättar om mina barn för dig så berättar DU för mig om dina barn?" Och så ett leende...

Vi ska vara så duktiga. Lika duktiga allihop. Om någon inte håller måttet och kan hålla samma hastighet, inte kan putsa borden lika fint, kanske är lite slarvig på något sätt. Ja då hoppar vi på den personen. Helst när hon inte är närvarande!

En av mina kollegor sa en gång att det inte var någon idé att klaga. Det är bara att bita ihop och jobba på. Precis så sa hon! Ja ja.. Det är bra! Men ursäkta om jag frågar i så fall!!! VEM SJUTTON SKA KUNNA FÖRÄNDRA NÅGOT OM MAN SKA VARA SÅDAN?????

Men men... Om det nu är så här på arbetsplatsen så ska det uppmärksammas av arbetsledning. Det ska finnas hjälp att få. Men i stället är det bara delegeringar och fler administrativa uppgifter eller förebråelser för att man "glömt" något. (Jag skulle nog hellre många gånger vilja tro att det inte slarvats eller glömts. Det har bara inte fått plats bland alla andra hundra detaljer i huvudet.)

Vi som arbetar med sjuka och/eller dementa och ångestfyllda människor behöver stöd och handledning om vi ska kunna behålla empati och entusiasm på jobbet. Vi behöver uppmuntran och hjälp till insikt när vi inte själva orkar eller har tid att reflektera.

Det var en stresstest i Kommunalarbetarens senaste nummer. Hade man över 13 poäng där har man redan "gått i väggen" stod det. Min kollega hade 17 poäng och själv hade jag 16!!!

Kanske är det därför jag känner att jag måste bromsa. Jag orkar helt enkelt inte göra ens det jag är bra på. Jag är inte så snabb. När jag städar, lagar mat, diskar och så vidare går det inte i 200 knyck men det går. Jag vill hinna prata med de gamla när jag tar upp dem på morgonen eller serverar mat.

Jag vet med mig själv att jag är bättre på att lyssna och prata och skratta än jag är på att städa. Jag är inte slarvig. Bara långsam. Det gäller nog allt jag gör... *ler*

Jag brukar antingen bli ifrågasatt för att jag skrattar mycket, eller så uppskattas det. Vissa dagar senaste tiden har jag kännt mig helt stum inombords. Skrattet har blivit tillgjort och ögonen har talat ett annat språk. Inom mig har jag byggt upp en byggnadsställning som håller skalet uppe just nu känns det som. Minsta lilla tråkighet påverkar mig djupt. Bröstkorgen känns för liten...

För att skydda mig själv måste jag hålla distans till saker omkring mig till och från. Det är tråkigt men nödvändigt! *suck*

Jag behöver leeeeeedigt!!!!!!!!!!!!!!! Som mitt privata liv ser ut blir det heller inte mycket egen tid. Barnen bor ju här hela tiden så den helgen jag är ledig är de här. Den helgen de är hos sin pappa jobbar jag och sedan har jag en kväll i veckan när de sover hos sin pappa oxå. Men då ska jag ju upp klockan fem dagen därpå så någon "ledig" tid är det ju inte.

I fredags var jag helt ledig när de skulle till Håkan. Jag vek tid till mig själv den dagen. Men först var fastighetskötaren här o lagade kranen i badrummet. Därefter var det tvättstugan som gällde i några timmar.

Men sedan, när klockan drog sig mot 17 på eftermiddagen kunde jag ta bussen in till stan. Min CD-spelare var med mig och jag njöt av go musik medan jag tog mig till Liseberg. Där var det trädgårdsdagar. Sedan promenerade jag via avenyn till stationen igen för att ta mig hem. Så skönt det var att bara strosa fram!! Äntligen kvalitetstid för mig själv! Inga barn som måste matas och läggas och som skulle upp på morgonen efter.

Inget ont om mina goa grabbar! Tvärtom! De är ofta en STOOOR källa till glädje i mitt liv. Att mysa med dem är nog bland det finaste i mitt liv som det ser ut nu. Innan jag flyttat! Så länge de inte bråkar älskar jag kvällarna med dem. När de lagt sig kan jag få lugn och ro och så pratar jag med den andra källan till glädje och ljus i mitt liv! Tommy!

Väl där uppe hos dig i sommar Tommy kanske jag kan sätta mig ner och pusta ut lite. Innan skolan börjar till hösten och min uppmärksamhet behövs till barnen. Kanske kan jag pusta ut då och då när vi väl flyttat in..? Men barnen kommer att behöva mig och dig och oss. Det vet jag.

Att vara behövd av sina egna. Vara sin egen omsorgschef ska bli skönt. Omsorg om barnen och om att forma VÅR framtid Tommy! Det ska bli underbart och bara jag får pusta ut lite så går det som dans! Det är jag säker på för det bor så mycket glädje, vilja och önskningar i att forma framtiden tillsammans med dig! Min älskade goa Tommy!

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna Alla skuggor allt mörker som förr var så uppenbart Det skingras och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart
Ur Av längtan till dig Åsa Jinder

...dessa orden, de är som om de är skrivna av mig till dig! Jag älskar dig Tommy! Så mycket så mycket! Mer än du någonsin kan tänka dig! Och ännu mycket mer!!!

2003-04-25
"Så" är det, Tommy! Så är det! Som du sa att det var på Mc Donalds 26/7 i somras! Just SÅ är det! Hur mycket som helst och ännu mer ändå!
Jag älskar dig Tommy! Mer än du någonsin kan tänka dig och ännu mer ändå! Mycket mycket mer!

2003-04-23
Grattis på födelsedagen Pappa! *ler*

(fotot är taget 1976, idag e han liiiite äldre... men bara lite!)

...och idag blir det strejk... Huga! Vad gör jag med barnen om fritids inte finns o jag blir beordrad övertid?

Ja ja.. den som lever får se!

Veckan som gick hade många guldkorn! Solen, värmen, trädgården och allt fint vi ordnade till! All god mat o allt annat onyttigt vi åt! *s*

Barnen var ju inte sams hela tiden förståss o jag e ganska utarbetad och kanske lite svängig i humöret. Men jag njöt av veckan!

Att få krypa in i din famn på kvällen och somna där till ljudet av dina snusningar, Tommy! Att äta frukost med dig ute på altanen. Att åka och handla, laga mat, fixa och dona, se på TV o mysa med levande ljus! Åååå så jag längtar tillbaka till dig! Men snart så... snart, det är ju mindre än 8 veckor kvar! Sedan blir det där min vardag!

Att få byta ut den vardag jag har här mot den som blir med dig i det röda huset med vita knutar. Ja det blir värt varenda längtande tår, varenda ensam suck, det vet jag så säkert som amen i kyrkan! Det känns så otroligt rätt, så självklart!

Att få bli tvåsam med dig Tommy! Goa DU!! Samma Tommy som jag tänkt på så mycket under alla de år som gått sedan 1982! Den tanken har ända sedan 1979 värmt mitt hjärta och idag "är drömmen verklighet", inte om 14 dagar! *ler*

2003-04-10

Jag är så trött. Känner mig melankolisk och har svårt att finna mig själv mitt i allt just nu. Varför är det så? Hur kommer detta sig? Tiden går i snigelfart. Det känns som en evighet till måndag. Ryggen värker och tankarna är som sega som sirap i huvudet. Allt känns bara segt och svårt. Glädjen...?

Det är ju inte så länge till måndag. Inte så länge kvar tills jag får krypa in i famnen jag längtat till så länge nu. Och snart bär flyttlasset iväg. Ändå är det svårt att känna glädje och hopp.

Sånt som annars är källa till ett ljus i mörkret berör mig inte idag. Det känns bara så avlägset alltsammans. Jag vet inte vad jag behöver. Jag vet inte hur jag ska lyckas lyfta mig? Var ska jag hitta hopp och glädje när allt bara är segt så segt...?

Har lyssnat på Carola i flera timmar nu. "När löven faller" är en underbar melodi. En vacker text och hon sjunger den med hela sin själ känns det som. Men den är precis som jag känner mig idag. Melankolisk.

Ja ja... Det snöar och våren försvann. Kanske är det därför...?

En sak är jag säker på i alla fall. Det är att jag läääääääängtar efter dig Tommy! Och att jag älskar dig så mycket!!!!!

 

2003-04-04

Till ljuset i mitt liv! Till min älskade Tommy!

"Stunder av stillhet,
ett ögonblick av ro ibland.
Stunder av lycka, att bara ha varann.
Det är en rikedom att få älska och att älskas. Vår kärleks varsamhet är det vackraste jag vet.
"
ur Det vackraste
Text och musik: Nanne & Peter Grönvall/Maria Råds

Jag fann hela den här fina dikten på en hemsida jag fastnade för! Den är värd ett besök! Du hitter den här:
http://glimmer.w10.net/

Tröttheten gör mig till en vandrande zombie! När nu kroppen säger ifrån måste jag lyda. Måste stanna inomhus och kurera mig! Det gör ont i kroppen och huvudet är som om någon med jämna mellanrum skjuter skarpt mot valda delar. *suck*

Barnen och Tommy är värmen och ljuset i mitt liv som annars känns mer som ett ekorrhjul. Jobba, jobba, jobba och sedan tvätta, läsa läxor, diska och laga mat. Vakna, äta, jobba, äta, sova och så om igen! Dag ut och dag in. Ingen tid och ork till att vara social. Ingen tid och ork till att bara vara jag heller. Bara kämpa på! Vakna, äta, jobba, äta, sova!

Det är tur att barnen ger mig glada skratt emellanåt och det är tur att jag har Tommy att prata med i telefon.

När sedan tillvaron ska krånglas till och det skapas oro över framtiden så känns det tungt. Men om jag tänker efter så är det ju kärleken som ändå betyder mest. Det är ändå den som är värd mest vad som än händer. Kärleken i alla former. Kärleken till barnen och kärleken till Tommy. Kärleken till livet och till vänner och till våren och sedan sommaren! Kärleken finns där oavsett om det finns pengar! Så är det hur man än vänder och vrider sig. Men den kräver uppmärksamhet så det gäller att inte låta världsliga ting ta över allt för mycket av ens uppmärksamhet! Så enkelt är det!

2003-03-31
Fy vad jag är trött! *suck* Ska bli skönt med en ledig dag i morgon! En enda! Sedan blir det ledigt först till helgen!

Har just sett sista avsnittet va Solbacken på TV. Det är jättebra att de visat den här serien! Men nu när den är slut är jag rädd att det hela bara faller i glömska igen. Det måste till stora förändringar inom äldreomsorgen. Min mamma är 40-talist och när alla i hennes generation ska ha äldreomsorg kommer det att bli ännu större problem än det redan är idag. De är många och kommer att fylla upp på ålderdomshemmen. Blir det inga förändringar så att man tar mer hänsyn till "hela människan" och inte bara till det kroppsliga som nu kommer de att fara illa. Än mer illa än de som har särskilt boende nu!

Idag fungerar tvätt, dusch och städning hjälpligt för det mesta. De gamla får mat, rena kläder och blir rena inpå kroppen. I alla fall så länge det inte blir för många vikarier och för lite ordinarie personal. På Solbacken var Camilla nervös över att få gå med en och samma vikarie i två månader. På Landalahus går man med olika vikarier nästan varje dag året om!

Inget ont om de som kommer och vikarierar. De är ofta mycket kompetenta och duktiga. Tar initiativ och gör ett fantastiskt jobb. Det är inte där det jobbiga ligger. Det jobbiga är att de inte känner de boendes små egenheter. De känner ju inte de gamla som vi gör som varit på våningen länge. Och hur duktiga de än är så måste vi som "kan" våningen tänka för dem oxå. Inte bara för oss. Det hela blir ju inte bättre av att man har 1000 små detaljer att hålla i huvudet även utan att behöva tänka för dem oxå!

Ofta blir de stackarna lidande som kommer från bemanningsenheten eller är timvikarier. De råkar ut för trött och sur personal. Egentligen är det ju inte dem personligen man blir trött och sur över. Det är själva saken. Att varje dag mötas av; "Hej, jag heter Maria! Hej jag heter Kajsa! Hej jag heter det och det... Vad ska vi göra först?"

Att varje dag tänka på vad som är viktigast att göra först och hur det ska göras på bästa sätt. Att inte kunna diskutera saken med någon som oxå vet vad vi vet. När vi är ordinarie inne så kan vi ju prioritera ihop om vad som är viktigast att göra. När det är vikarier inne måste man ju själv fatta beslut om detta.

Ja ja...

Det här rör sig mycket i mitt huvud. Inte konstigt när det känns som om jobbet är allt jag orkar och hinner med!

Varje kväll pratar jag med Tommy i telefon. Det är en sådan befrielse att få planera sommaren och våra små tripper ihop med honom. Så skönt att få prata om något roligt. Något att se fram emot. Men varje kväll längtar jag så det gör ont. Så att tårarna trillar på kinden. Jag vill vara nära mannen jag älskar. Inte bara ha hans röst nära mitt öra! Men snart är det sommar. Snart, snart....

Sedan, hur blir det sedan? Ja säg det! En sak vet jag i alla fall! Jag ska ta tillbaka mig själv. Jag ska vila upp mig själsligen medan jag ger allt jag kan till barnen och den "nya familjen"! Åh, vad jag ser fram emot att få starta på nytt! Starta på nytt med Tommy och hans barn i det röda huset med de vita knutarna! Så länge vi ser till att få tid tillsammans jag och Tommy så får vi kraft att klara vardagen! Hur stora påfrestningarna än blir med ny miljö och nya förhållanden! Älskade Du! Älskade Tommy! Goa goa du!!!

2003-03-18
VÅREN ÄR PÅ VÄG!!!!!!!!!!!!
Nu börjar det kännas att våren är på väg! Det är ljusare på kvällen och i rabatterna sticker vårlökarna upp sina armar mot solen! Häääärligt!!! *glaaad*

På jobbet är det slitigt som vanligt. Flera kollegor är förkylda och jag kämpar för att inte trilla dit jag med!
Snart får jag ta de första stegen ut ur livet jag levt hitintills här i Eriksbo. Åh, så jag ser fram emot detta!!!! Det känns lite mycket med allt man ska tänka på. Allt som ska ordnas men det känns mycket bra alltihop! Väldigt bra!

Cirkeln är sluten för mig! Min barndom har jag upplevt i Värmland. Några rader ur Värmlandsvisan går så här:
"Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land! Du krona för Svea rikes länder! Ja, om jag komme mitt i det förlovade land, till Värmland jag ändå återvänder. Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö...."

Kanske är det sant som det står där. Göteborg och västkusten är ju för mig "ett förlovade land". Jag känner starkt för den här delen av Sverige. Men jag känner starkt för Dalarna oxå. Här har jag ju mitt allra första ursprung. Här är jag född. Här bor min familj. Men i Värmland har jag upplevt min barndom. Där har jag lärt mig allt viktigt man lär från 6 års ålder till 14, nästan 15. Just den här perioden formar den man blir som vuxen på många sätt tror jag. Jag har gått nästan alla mina skolår i Värmland. Bara halva åttan och nian i Göteborg. Men jag har min egentliga grund inom mig själv. Har ju aldrig hört helt hemma någonstans. Inte i Värmland, inte i Göteborg, inte i Dalarna.

Om det är som alla säger där uppe och som jag minns att det var så får barnen en trygg skolgång i Forshaga. Karl-Johansskolan som jag gick mina sista tre terminer i kändes som ett känslolöst och kallt fängelse om jag jämför med Centralskolan i Forshaga. På Karl-Johansskonan fanns nästan ingen gemenskap lärare och elever emellan. Nej, där skulle man vara lydig och välartad och om man inte var som lärarna förväntade sig var det något fel på en och man betraktades som något sjukt, något fel.

Som jag minns det i Forshaga var man som kompis med lärarna och rektorerna! De brydde sig om hur man hade det. Hur man mådde och hur man trivdes. Vad man tyckte och hur man önskade att det var hade en betydelse som saknades i Karl-Johansskolan. Så som det var i Forshaga ska det vara tycker jag! Skolan ska inte vara polis och åklagare. Skolan ska vara stöd och ge trygghet till eleverna. Hoppas det fortfarande är så där uppe som jag minns det!

Till något annat nu!

Jag börjar känna att det närmar sig nu. På fredag kastar jag mig i den goa varma famnen igen! På fredag eftermiddag i Kil!!! Äntligen ses vi LIVE igen, Tommy!!!!

Här i mitt gamla liv. När jag är här i min ensamhet känns det som om jag går på sparlåga på något sätt. Det är sådan skillnad på livskraften. När Tommy finns i min närhet får livet en varmare, mer livgivande ljussättning. Innehållet skiftar karaktär! Tommy fyller allt i mitt liv med sin värme, sin glädje, sitt positiva sätt att vara!

Vardagssysslor som att duka, laga mat, handla, gå ut med hunden. Allt får plötsligt liv. När rutiner får liv får vardagen innehåll. ...hm...låter som ett bevingat ord, tycker jag! *skratt*

Att ge rutinarbete liv på det sättet som jag och Tommy gör när vi är tillsammans är nog det jag ser fram emot mest! Att vi kan uppleva livet tillsammans i sin helhet känns underbart. Att få resa när tillfälle ges ensam med Tommy eller tillsammans med honom och alla barnen ser jag oxå fram emot mycket. Vi ska uppleva vardagen och det där lilla extra tillsammans du och jag Tommy! *glaaad* att ha dig, goa du! Jag älskar dig!

Barnen ger oxå innehåll till mitt liv. De är ju just nu överst i listan på vad som är meningen med mitt liv som jag ser det. Det är först och främst för dem jag lever. Sedan, därefter lever jag för att jag fått det här livet som gåva att vårda och göra det bästa möjliga av för min egen del. Men sätter man nytt liv till jorden måste man se till att dessa små liv får en bra start och så småningom blir bra självständiga individer som i sin tur klarar av att föra livet vidare! Oj så filosofisk och djup jag blev! *skrattar*

När barnen är hos sin pappa blir mitt liv ekande tomt här på många sätt. Så var det i helgen, i lördags kväll. Det är tur att det finns telefon! Några timmar på kvällen i telefon ger min själ näring och värme! *ler*

När jag har både barnen och Tommy nära mig känns allt helt. Då blir det harmoni och balans. Inget fattas mig! När Tommy och jag är ensamma och barnen varit hos sin pappa saknar jag dem till och från. Men livet blir inte på långa vägar lika tomt som det kändes när jag kom hem efter jobbet i lördags! Då var jag helt ensam! Påtvingat ensam! Jag är ju normalt sett ingen ensamvarg! Jag är tvåsam! Minst tvåsam! Jag är faktiskt gärna sjusam oxå! *skrattar*

Att vara bara Cicci kan ju vara skönt ibland förståss men då ska det vara självvalt. Inte påtvingat! Bara Cicci och barnen kan vara mycket mysigt. En dag i förra veckan hade jag bara Ruben med mig och vi var ensamma ute på jakt i affärer. Det var mysigt. En annan dag hade jag bara Jonatan med mig till tandläkaren i stan. Det var mysigt. När båda två är med och vi till exempel ser på TV tillsammans eller spelar Knockout på Spray eller bara äter tillsammans. Ja då e de helmysigt! Bara Tommy och Cicci är oxå mysigt.

Att finna balans i allt detta så inget blir för mycket får bli ett delmål i Värmland från i sommar känner jag! Förutom Tommy och MINA barn tillkommer Erika, Robbin och Dennis oxå...

Åh, jag tycker det ska bli både spännande och roligt med alla barnen, hunden, katten och så VI TVÅ då! Jag och Tommy! Värmen och kärleken som finns mellan oss kommer att ge kraft och grund till att bygga upp ett nytt liv! Det vet jag!

Jag älskar dig Tommy!!!

2003-03-12
*suck*
På jobbet finns saker som följer med hem. Igår blev jag så arg och trött att tålamodet gick sin väg. Kvar fanns bara en darrande, undertryckt frustration över att alltid bli anklagad. Alltid bli klagad på. Alltid sedd på från ovan med en snipig misstänksamhet hur mycket man än försöker göra sitt bästa. Det är fruktansvärt att alltid bli placerad i en underlägsen ställning utan något som helst förtroende. När vi nu blir anklagade för att ha stulit en liten obetydlig pryl och det hela tiden tjatas om denna lilla pryl med mycket dräpande elaka kommentarer så orkar man inte längre. När det dessutom ska tjatas om det i matsalen där ABSOLUT INGENTING är till denne persons belåtenhet och där alla de andra boende tvingas lyssna till tjatet och elakheterna. Ja då blir det som igår! Jag blev så arg!!!!

Efter att man blivit så där arg blir man ledsen. Även om vi blev tre gånger så många i personalen skulle vi inte räcka till åt den här boende. Den tid det skulle ta att få förtroende och bli till belåtenhet där finns inte ens på dygnets 24 timmar känns det som. Men vad kan man göra?

Jag fungerar ju på så sätt att jag helst går direkt på eventuell lösning på problemet. Men vad gör man när otillräckligheten känns som ett svart hål i rymden? Omättligt!!!

Sedan är det som om allt annat passar på att bråka med mig oxå! Jag börjar undra om det är Murphys law som drabbat mig i full styrka. Men det finns ändå ljuspunkter! Till exempel är dagen idag min sista fattiga dag den här månaden! *ler* I morgon får jag äntligen pengar från försäkringskassan för de där dagarna jag var hemma med barnen. Hm... måste kika när det var? *gick till almanackan* 28, 29 och 30/1!!!! Detta är ju inte klokt!!!!! Jag fick ett avdrag på min lön som gjorde mig barskrapad i februari för dessa dagar och mina egna sjukdagar och det ska ta en och en halv månad innan man får sina pengar från försäkringskassan!!!?????

Ja ja... jag blir i alla fall äntligen med pengar i morgon. Och bostadsbidrag ska jag oxå få nu. Även detta är äntligen!!! Jag har under förra året försökt kontakta bostadsbidragsavdelningen på försäkringskassan utan resultat. Sedan behöver de intyg på min lön samt en hyresavi. Men inte begär de båda dessa handlingar samtidigt!! Nä nä!! Först intyg på lön. Sedan tre veckor senare kommer de på att de behöver en hyresavi oxå och ytterligare tre veckor senare får jag besked om att jag får bostadsbidraget!!! Ja ja... Men jag vet ju efter vad jag hört på radio och sett på TV att det är besvärligt för dem på försäkringskassan. Men det är väl samma sak där som inom äldreomsorgen. Organisationen behöver ses över. Den högra handen behöver upplysas om vad den vänstra gör och vanligt sunt förnuft behöver större utrymme i hanteringen av alla ärenden!!!

Sammanfattar man blir det så här..

Hela helgen som gick har rastlösheten krypit i kroppen på mig. Irritationen känns som om den snart behöver utlopp någonstans men verkar inte finnas någon utväg. Den kryper under skinnet på mig och jag har svårt att fokusera på de positiva bitarna just nu! Hoppas bara att den inte skapar en explosion när den ackumulerat för mycket irritation och rastlöshet!

Musik hjälper faktiskt! Men det ska vara högt då! Jag tror jag ska ta och fixa mig en liten skiva med Sven-Ingvars på! Att höra "När rocken kom till byn" högt, högt hjälper kanske?

2003-03-09
Söndag kväll. Barnen ligger i sina sängar o somnar väl nån gång kanske... *ler* Idag har jag tvättat, bakat, lagat mat och plockat med små saker. Humöret är väl lite si och så. Jag längtar så vansinnigt mycket efter Tommy! Svårt att längta så... Jag är så otålig! Tänk att jag måste va sån! Men när jag gick ut med tvätten förut smälte snön och fåglarna kvittrade som om det snart är vår! Åh om tiden kunde gå fortare!

Det är spännande och det känns lite pirrigt att bryta upp. Men jag är fullkomligt redo för att ta steget ut ur den här tillvaron nu. Jag brinner av lust att börja bygga på mitt nya liv. Här finns ingenting som håller mig kvar i det gamla. Allt i det här livet är som ett gammalt plagg. Urtvättat och slitet. Det är dags att byta.

Barnen har sin termin kvar i skolan. En skola som är en av Göteborgs bästa! Gunnilseskolan. Visst har det inte bara varit en dans på rosor för dem där men lärarna är fina och själva skolan ett charmigt gammalt hus med naturen inpå knutarna! Bättre kan inte barnen ha det nästan. Men Jonatan måste byta skola om vi skulle bott kvar. Han hade fått ny miljö i vilket fall som helst. Ruben har samma lärare som Jonatan haft och han har en bästis i klassen. Men det blir nog bra i den nya skolan oxå. Ruben klarar sig!

Jobbet är ju som det är. Men efter att vi haft mötet med allihop och chefern har det faktiskt blivit lite bättre. Ta i trä! Vissa dagar är det stressigt ändå och det är jobbigt att hålla allt i huvudet. Men jag börjar bli mer van nu och det känns bra. Undrar om det är likadant inom äldreomsorgen i Forshaga...? Det är det säkert. Korvstoppning med vad de gamla har att förvänta sig av oss men ingen som lyssnar när man påpekar det omöjliga i att leva upp till alla fina ord! Ja ja... I bästa fall får jag ordnat det här med jobb på annat håll. Eller så drar jag igång min firma och försöker få inkomster med hjälp av den.

Nu sitter jag här och lyssnar på Christian Kjellvander, lugn och go musik. Snart ringer nog världens goaste värmlänning! Nu ringde han... *ler*

2003-03-02
När vi äntligen ses är glädjen stor. När du reser känns saknaden redan innan du åkt. I skrivande stund sitter du där på bussen på väg norrut. Jag och barnen såg dig där du satt längst bak. Vi såg hur du sträckte på dig och drog händerna genom håret när vår buss hemåt igen åkte förbi. Åh så jag saknar dig... redan, bara efter en timma!!! Hoppas ekonomi och tid kan ordnas så att vi kan ses snart igen!

Vilken helg vi haft du och jag! Varje sekund i ditt sällskap är så underbar. Värmen, glädjen och gemenskapen! Kärlek på rätt sätt! Mycket omtanke. Mycket värme och många glada skratt! Såååå jag älskar dig älskade Du!!

Snart är avskedens tid slut. Snart! Bara tre fingrar kvar! Mars, April och Maj. Sedan är det bara fråga om dagar så är avskedens tid över och vi kan dela så mycket mer tid än nu! Vetskapen tröstar just nu när saknaden känns som en blytyngd i bröstet. Goa goa du! Mmmm....

Vi satt där igår på Lilla London. Njöt av god mat och kall öl! Stearinljuset gav våra ögon ett varmt ljus. Det ljuset finns där även utan ljus. Det genomsyrar oss och sprider sig runt om oss så att människor i vår närhet märker det. Tänk killen som kommenterade oss... -E ni ihop eller? Sa han och log! *skratt*

Snart, älskade Du! Snart! Snart är vi alltid tillsammans!

Jag älskar dig Tommy! Du ger mig så mycket och jag har så mycket att ge dig! Goa goa goa Du!!

 

2003-02-24
Tänka sig... Hur var det för ett år sedan vid den här tiden? Hur var det för fem år sedan vid den här tiden?

Livet går sin gilla gång. Saker händer. Man utvecklas och går hela tiden vidare. Idag sitter jag här med förväntan inför framtiden. Beredd att satsa på att få vad jag alltid önskat mig. Att få älska och bli älskad! Återigen har jag fått chansen! Den här gången är jag en kvinna som lärt av livet. En kvinna som gått genom livet med öppna ögon och tagit in den kunskap som funnits där att ta in... det som fastnat! *ler*

Jag är så tacksam över att du finns Tommy! Trots att jag just nu sitter här och längtar efter dig så att det svider och suger och nästan gör ont så vet jag att snart... Ja snart kommer all den här längtan och ljuva saknaden att vara över! Vi kommer att finnas där för varandra du och jag! Tänk att få krypa in i den goa famnen varje kväll och ligga där tätt tätt ihop och somna med dig! Mmmm... Goa tanke!

Du och jag tillsammans ska försöka se till att våra barn får vad de behöver. Att livet gör dem till bra vuxna! Goa goa du! Hm... hur e det det står på väggen i ditt sovrum?

"Där kärlek råder är lyckan bofast" *ler*

...den hängde upp-o-ner ett tag. Nu hänger den åt rätt håll igen! Så självklart att den ska göra det nu! Naturligtvis! *ler*

Jag längtar efter dig Tommy men jag gör det med förväntan och i vetskap om att den dagen kommer.... Snart! Nu är det ju mindre än en vecka kvar tills vi ses igen! *glaaad*

Jag älskar dig Tommy!

Äldre funderingar:

Från:
2006-10-09...

2006-05-28 till 2006-09-19

2005-04-10 till 2006-05-25

2004-04-30 till
2005-03-21

2003-05-29 till 2004-04-20

2003-02-24 till 2003-05-21

2003-01-01 till 2003-02-18

2002-08-04 till 2002-12-31

2001-12-29 till 2002-06-10