Créme de la Cicci - en personlig blandning Tillbaka till startsidan

FunderingarVem är Cicci?FamiljenMina hemtrakterSkrivetBlandatMedia och KommunikationÄldreomsorg och vårdNatur& MiljöTrädgård

Duvnäs - min sommar på jorden

Denna lilla ort som man knappt hinner lägga märke till innan man åkt ut på andra sidan ligger sju kilometer från Borlänge mot Mora utmed riksväg 71. När man kommer från Borlänge har man älven på vänster sida och berget Gimsklack till höger. Strax efter skylten kommer en bondgård till vänster. Rakt ovanför den upp en bit på berget ligger ett stort vitt hus. I det huset spendarade jag mina sommarlov som liten.

Min mormors pappa, Erik Dahlberg köpte en tomt där i början av 1900-talet. Enligt vad jag fick höra när jag var barn gjorde han det för att mormor och hennes bror skulle ha någonstans att få uppleva skog och natur. Erik Dahlberg var riksdagsman och spenderade mycket tid i Stockholm (min mormor kunde alla statyer i huvudstaden som liten). Han var en av de första socialdemokraterna som kom in i riksdagen och han var även pionjär vad det gäller IOGT. I Borlänge finns en sal i teatern uppkallad efter honom och jag vet att mamma har gamla tidningsklipp där det står hur han kämpade för en spårväg i Borlänge. (Den blev aldrig verklighet.)

Duvnäs är det stora vita huset. Det är två härbren och så är det Litzells hus. De båda härbrena hyrde mormor ut på somrarna till alla möjliga. Där bodde tyskar, holländare och amerikaner. Ibland bara för en natt, ibland i flera veckor i rad. Huset vi kallade Litzells hus hyrde en familj med det efternamnet. Tant Inga-Britta och farbror Lennart och deras två yngsta barn, Kajsa och Majsan var där nästan somrarna. Ibland åkte jag med Kajsa på läger. Hon var ofta ledare för barn. Jag minns lägren som mycket roliga, fyllda med aktiviteter och även en hel del våta tält och sovsäckar efter mycket regn...

När jag blev äldre och mormor inte orkade hyra ut så mycket som förr bodde jag, mamma och mina syskon i ett av härbrena och min morbror tog över det andra.

Gick man över älven på tågbron kom man till Långsjön. Dit gick vi och badade. Tågbron var just en bro för tåg vilket gjorde att man var tvungen att akta sig om det kom ett tåg. Då fanns det bara fyra brädor utmed ena sidan att gå på och tågen for fram i en hiskelig fart så det gällde att inte vara på bron när de kom. Många gånger sprang vi när vi hörde tåget tuta långt bort... Många gånger kastade vi oss av bron precis som tåget körde upp på den. När Tommy och jag var där för några år sedan såg vi att de gjort en gångbro vid sidan av tågbron. Det var ju mycket bättre, men inte lika spännande! :-)

Gimmen var en annan sjö vi åkte till. Rastastugan gick vi till och köpte glass och godis och när vi var små fanns Duvnäs Bageri. Där kunde man köpa specerier och nybakat bröd. Bland annat Duvnäs Dynamit, ett riktigt hårt bröd. Lagom brännt och lagom hårt! Jo-jo-bullar är ytterligare ett sommarminne från min barndom och detta bageri. Det var en ganska hög rund bulle med platt botten. Innehållet var som kubb ungefär, om du vet vad det är. Sedan var de glaserade med gul florsockerglasyr och på toppen var det karamellströssel.

Att sitta på en av verandorna och dricka kaffe eller saft och äta jojobullar i solskenet är ett mycket fint sommarminne. Grandoften från mormors två höga granar som hennes pappa planterat när hon var liten och sommarvärmen. Tåget som tutar långt borta och sedan dunkar över bron. Mer sommar kan det inte bli! :-)

Det finns mycket mer att berätta och komma ihåg från Duvnäs... Jag får ta och skriva om Duvnäshattarna, mormors 75-årskalas, hamstern som rymde ut och in under huset, divanen på andra våningen där vi tittade på friidrott på den gamla TVn, skrindan som Kajsa och Majsan drog mig och Cattis i. Det gröna huset med den griniga gubben och hans mamma som är borta nu. Ängen där det växte alla möjliga sorters blommor. Att vara med och hässja hö, åka hölass och gå genom kotunneln. Utsikten över sju socknar från Gimsklack. Att åka in till Borlänge och handla på Tempo. Ja det finns massor av barndomsminnen... Helena Haglund var ofta med mig till Duvnäs några veckor på sommarlovet när jag bodd i Karlstad.