Créme de la Cicci - en personlig blandning Tillbaka till startsidan

FunderingarVem är Cicci?FamiljenMina hemtrakterSkrivetBlandatMedia och KommunikationÄldreomsorg och vårdNatur& MiljöTrädgård

Lite skåpmat...

Texterna här är lite gammalt som fanns i gömmorna...

Innehåll
Om politik
Om meningen med livet
Miljön och människan


Politik

(Skrivet 1996)

När jag var 15 år 1980, var det omröstning i kärnkraftsfrågan. Detta engagerade mig mycket då jag tyckte att något som kan få så katastrofala följder var omöjligt att chansa på. Jag anser i dagens läge att kärnkraft fortfarande är mot mina principer.

Först och främst bevisade Tjernobyl vad som faktiskt kan hända men det bedrivs med en ändbar energikälla också. Uran är ett ämne som bryts och som inte räcker i oändlighet som resurs. I likhet med oljan och kolet med mera så kommer det att ta slut förr eller senare.

Mitt engagemang i kärnkraftsomröstningen var alltså för linje 3 och min besvikelse visste inga gränser när utgången blev som den blev. Efter detta så har jag inte litat på sossarna inte tyckt om moderater alls och allmänt känt ett visst förakt för politiker.

Jag anser att det är för mycket prestige och för lite lyhördhet och förnuft inom politiken. Man borde från politikerhåll se till sina väljares intressen först och försöka jämka ihop dessa med den ekonomiska och den internationella situationen. Dagens politiker springer alltför mycket i det internationella kapitalets ledband och är dessutom alldeles för låsta i sina ideologiska bakgrunder.

De måste anser jag bli mer öppna för lösningar som gagnar de flesta för det mesta, men den lilla människan tappar snart allt intresse för att ens gå och rösta. Då blir det som i USA där antalet röstande i stort motsvarar de som har det bäst ställt. De som verkligen behöver hjälp att tillgodose sina intressen blir inte representerade och de som gynnas blir till större delen de som har det gott ställt.

Jag retar säkert någon med detta resonemang men det är helt okej att skriva och säga sin mening! Kanske kan vi diskutera saken...?

Överst på sidan


 

Meningen med livet

Meningen med livet är själva livet i sig, enligt min tro. Jag känner en ödmjukhet och en nära på andlig vördnad inför naturen och dess mysterier. Något så komplicerat och ändå så enkelt och så vackert måste fylla en avgörande funktion enligt mitt sätt att tänka.

Vi människor tror ofta att vi är "skapelsens krona" och härskar över allt levande och dött på jorden, det är därför vi har den fruktansvärda befolkningsexplosion och den miljöförstöring som hotar till och med denna "krona" själv. Mänskligheten tvingas snart ta sitt ansvar och börja anpassa sig efter naturen i stället för tvärt om.

Nu menar inte jag att man skall gå tillbaka till stenåldern utan bara börja fundera över vilken filosofi som ligger bakom exploatering och ekonomisk tillväxt. Det som styr är den djupare inställningen till livet och vår roll i det . Förr trodde man att Gud menat att vi som människor stod över djur och natur och var en avbild av Gud, det vill säga gudalika.

Det gav oss människor en stor portion högmod. Men vi är inte fullkomliga och överlever inte utan naturens kretslopp.

Jag högaktar indianers och andra naturfolks inställning till sig själva och sin miljö, samtidigt som jag är fascinerad av vetenskap. Jag skulle önska att dessa två kunde kombineras på något sätt.

Om man använder vetenskap med en grundinställning till livet som liknar indianernas så tror jag att man genom detta skulle kunna hitta lösningen på många av de problem som människan snart måste ta sig an.

Det finns en organisation som arbetar för en ny världsbild, CANHELP. Jag kände direkt att detta var rätt för mig, klicka på länken och läs. Kanske är det något för dig med!?

Överst på sidan


 

Miljö och människa

Överst på sidan

Som jag skrivit ovan så tycker jag att miljön borde prioriteras mer. Jordens befolkning ökar och miljöproblemen blir allt mer akuta. Om vi skall hinna rädda planeten och oss själva innan total katastrof måste vi ändra inriktning på våra handlingar.

Vi kan inte koncentrera oss på att försöka öka den ekonomiska tillväxten i all oändlighet utan att bry oss om konsekvenserna. För att kunna ha en hållbar utveckling krävs större engagemang i miljöproblemen än vad som sker idag. I valet mellan ekonomiskt lönsamma och miljömässigt bättre men dyrare alternativ misstänker jag att de förra vinner oftast.

Alltför snävt ekonomiskt tänkande resulterar i kortsiktig vinst och framtida miljökatastrof. Det måste ju rimligtvis finnas en gräns för hur många människor som skall kunna leva i ett välstånd. (Kineserna är ju morgondagens marknad, men tänk vad många kineser det finns som inte lever på vår standardnivå!?)

Jag vet också att mänskligt handlande i grunden bygger på vilken syn vi har på livet, det är alltså avgörande vilken inställning vi har till livet som företeelse för hur framtiden ska te sig eftersom den beror på vårt handlande. Om man intalar sig att inget spelar någon roll, om man tror att ens enskilda handling inte har någon som helst betydelse lever man farligt.

Den inställningen har ofta sin grund i att man som individ inte känner att man har någon betydelse. Om omgivningen ger signaler som tyder på att man som individ inte betyder något har det ju heller ingen betydelse vad man gör. Det är alltså viktigt att ställa frågan, varför? Det djupare syftet med det man gör och konsekvenserna som följer HAR betydelse hur obetydligt det kan verka!

Jag anser att människor har en tendens att överse med sina handlingar, som om det man gör inte har någon större betydelse. FEL! Någon hade skrivit på en toavägg, det är så lite man kan göra, men se till och göra det då!! Det är just den inställningen som behövs för miljöns skull. Ett annat talesätt som passar in är många bäckar små...osv. Om alla drar sitt strå till stacken, om alla tar sin lilla bit av ansvaret för framtiden så överlever den! Det tror jag i alla fall.

E-posta gärna om du har synpunkter på min inställning här ovan. Jag är öppen för en dialog!

Överst på sidan